Jag är less, så grymt less på det här jobbet. Har varken motivation eller ork till att sitta och ringa till folk 9 timmar om dagen. Jag förstår inte dom som jobbar som sånt här största delen av sitt liv? Ja, alla har ju sina intressen och vissa är ju mer motiverade än andra och säljer därför bättre. För två veckor sen tyckte jag det var helt okej att jobba där, men det kanske var för att jag sålde rätt mkt åxå. Nu har motivationen försvunnit av nån konstig anledning så nu tar det mest emot att sitta och ringa upp folk. Men men, man får gilla läget helt enkelt tills nåt annat dyker upp.

Förresten så måste vi i den "kalla" gruppen som det så fint heter göra 50 ordrar den här månaden annars får vi två veckor på oss att visa vad vi kan och når vi inte upp till målet så är det bye bye jobbet om gäller enligt chefen. Visst, 50 ordrar är inte mkt på en hel månad, 20 dagar, men har man ingen inspiration så vad gör man då? Hur fasiken hittar man motivation igen? Vissa kanske ser det dom här 50 ordrarna som ett mål och får motivation av det, men det gör inte jag för jag vill inte jobba kvar där. Fast egentligen måste jag det, hur ska jag annars få in pengar? Som jag sagt förr, att det ska vara så svår tatt få ett BRA och ROLIGT jobb som man trivs med.

Det gäller att hålla hoppet uppe för tappar man det så går det mesta utförs skulle jag tro, så keep up the faith!

Jag lyckades för övrigt skruva ihop köksstolen utan Rikards hjälp, grattis till mig ;b Inte för att det är speciellt svårt att sätta upp grejjer från IKEA, men jag brukar låta nån som verkligen kan göra det så det inte blir fel. Lampan däremot ger jag mig inte på. Jag fattar ingenting av jordade kablar å sånt där som man ska koppla till. Det är tur att jag har en elektriker till pojkvän ;)

Spisen ska förresten bytas ut nästa vecka förhoppningsvis, äntligen :) Dom ringde igår å sa att spisen inte har kommit in till den här veckan, men att dom skulle höra av sig nästa vecka, så jag håller tummarna!

Jag saknar min Ida åxå, är tomt utan sin bästa vän. Sen saknar jag Tova, Axel, syrran, anders, mamma, pappa och ja alla andra där hemma. Kom just på att jag inte ens pratat med syrran och hennes familj sen jag åkte tillbaka det, hemskt hemskt! Måste ringa dom ikväll när jag kommer från jobbet, punkt slut.

Det är tur att jag har Rikard, han är åxå min bästa vän, min andra halva, min kärlek <3 Utan han hade jag inte klarat det jag klarar idag. Snart blir han storpojke åxå, eller ja snart å snart, men om en månad och 10 dagar, men det är snart :) Sen fyller Max år om prick en månad åxå, fast då är jag och Ida i Ludvika och ser Björn Rosenström, äntligen säger jag bara! Vet inte hur länge vi velat se han och nu äntligen är det dags.

Snart helg iaf, skönt det. Den här helgen blir det bara att ta det lugnt och på söndag ska vi till Rikards föräldrar på fika, hans pappa fyller nämligen år :) Måste fixa en present kom jag just på, men det löser sig.

Nu måste jag börja göra mig klar för jobbet.

See ya!